Många och långa jobbpass...
Man ska inte klaga, jag vet. Men just nu är det sjukt mycket jobb, jobb och åter jobb... Jag gillar mitt jobb, jag är väldigt tacksam för att jag har det jobbet som jag har så missförstå mig rätt. Men ibland blir det bara lite mycket på en och samma gång.
Vi har inga vikarier att ringa in, de vikarier vi har ja dem går redan på schema. Och vi alla måste ta extrapass. Man blir lite trött och gnällig... Men är så tacksam för att vi, i vår snurriga och smått gnälliga personalgrupp, ställer upp för varandra.
En ny chef kommer nog snart att ramla in och då hoppas jag att allt blir bättre. Men som läget är nu så löser vi det... Bara jag får gnälla av mig ibland så är jag nöjd.
Det braiga i allt detta med många, långa och en massa extrapass, det är klirr i kassan. Och jag får dessutom umgås mer med våra ungdomar. =) Jag har det bra!!
Men i all denna kaos och stress, för det är ju inte bara jobbet som är mycket just nu, så har jag min sambo, min familj och mina vänner som stöttar och ställer upp. Och även om alla är väldigt fina och underbara på sitt sätt så är där en som sticker ut, Min Bror <3
Marcus, jag kan inte med ord beskriva vad vårt blodsband betyder för mig. Du står bredvid mig i vått och tort. Du är en klippa som både går mot mig och med mig. Att inte ha dig i mitt liv är inte ens tänkbart... Vi skrattar, gråter, bråkar, kramas, puschar, lyssnar och pratar med varandra. Jag har så extremt många, runt mig, som jag vill tacka för allt stöd jag har fått. Speciellt den senaste 1,5 året.
Men Macki du är min stjärna, du tog hand om mig, Jonas, mamma och pappa. Du glömde nästan bort dig själv i denna helvetiska resa vi gjort som familj. Du bara var där och du tog emot allt, du svek inte en millisekund.
Jag älskar dig så in i bomben, det har jag alltid gjort och det vet du, men va fan lillebror. Du är min allra bästa vän.
Jag ringde dig i förra veckan när jag var ledsen och förvirrad och behövde prata, prata med någon som endast lyssnar. Och då menar jag någon som HÖR det jag hade och säga. Jag hörde att du var upptagen på jobb, men du var närvarande ändå. Och fast du inte kunde hjälpa mig i just den minut jag ringde, så mådde jag bättre efter vårt samtal. Du ger mig styrka och jag hoppas att du vet att jag aldrig kommer att lämna din sida.
Ladi Daj Mackeli...
|
Macki och Armani |
|
Fotograf Amanda Nilsson |
|
Fotograf Amanda Nilsson |
|
Fotograf Amanda Nilsson |
|
"Min syster" Tattoo |
|
"Min bror" Tatto
|